The Promised Land

Torsdag 29 Maj 2008

Jag, Björn och Christian drog ut till sutarplurret redan vid 5, direkt efter jobbet.
Det var en lugn eftermiddag med värme uppåt 20 grader. Riktigt skönt!
Fisken var på G, det märktes så snart vi kommit ut. Abborren var nästan uppe på land i jakten efter småmört.
Mörten hoppade högt över ytan för att fånga de stora "Danica" sländorna...
Oftast fungerade inte första försöket, men efter ett par plask till, hade sländan blivit god kvällsmat åt en hungrig mört.

Anledningen till den tidiga ankomsten är mängden fiskare som huserar på samma plats. Två bilar kom och vände.
Vad gör väl det när annan fisk är i stöten innan sutaren vaknar till framåt kvällningen. Dessutom fanns det möjlighet att lära sig att lira gura...


Björn - Guragurun

Christian blev snabbt intresserad av abborrarnas jaktintresse denna kväll och försökte en liten stund fånga någon av de aktivt jagande predatorerna... 

 
 Hugger det ??


När det sedan började skymma kom så första pillen på våra boltriggade spön och boilies i olika smaker och kulörer.
Men det blev aldrig något riktigt run. Jag tacklade upp mitt flötmetespö och drog till med en riktig chansning. Falukorv...
Det luktar mycket och gott, kanske faller den även sutaren i smaken tänkte jag.
Ganska omgående var det något som pillade på betet när flötet lyfte från ytan...

Ett mothugg och jag möts av ett tungt gung i änden av linan. Jag ser linan skära genom näckrosor och blir fort orolig att sutaren ska gå förlorad. Men jag lyckas hålla fisken och Björn kan efter en intensiv kamp, håva den vackra skapelsen.



Sutare 2200 g 52 cm och 36 cm omkrets


Min näst största och andra sutare. Det går bra nu vill jag lova! Efter detta hade jag ytterligare två fina hugg på Vaggeryds Charks delikatess. Missade dock mothuggen och skrämde säkert iväg de sutarna. Eftersom krokningsegenskaperna inte var de bästa med en ganska stor korvbit på, tacklade jag om till majs. Klockan var drygt 9 och det var denna korta period som det var någon aktivitet. Vi fick vänta tills det blev mörkt igen innan det blev lite action.

Flötet började återigen guppa upp och lägga sig i ytan. Mothugg och nu var det igång igen. Den rusade rakt mot näckrosorna och försökte linda in sig så gott det gick i sitt trygga mörka tillhåll. Fisken kallas inte Lindare för intet?


Sutare 2150 g 

Efter detta tog jag ytterligare 2 st. sutare på 2100 och 1450 g


Sutare 2100 g


Sutare 1450 g


Christian lyckades också fånga sin första sutare efter att ha blivit lagom förargad, av att inse att hans första napp var en liten mört. Men sen... Andra gången så var det bättre motstånd i spöt! Grattis till första sutaren Tintin!


Sutare 1450 g


Årets första bad var också en detalj denna kväll. Ett av mina utkast ledde rakt in i trädkronorna ovanför oss.
Det gick inte att få loss, men flötet skulle jag bara åt. Det föll ner dryga 5 meter ut från stranden. Jaha... Dags att bada tänkte jag. Men tanken räckte inte alltför långt när jag inser att jag glömde ta av mig mina strumpor. 
Riktigt intelligent. Blev mysigt att gå i kängor resten av kvällen i bara fossingen...

 
Nybadade strumpor

Vad beror denna glada min på tro?

Igår satt den!
Vi kom fram vid 6 tiden till sjön. Det var lite varmare än föregående dag, då måndagen var kylig och molnig.
Bättre väder idag om än kyligt när solen försvann i horisonten...

På väg fram så kändes det hoppfullt. Det var helt klart ett hett beslut att ta med håv denna gång.
Dessutom hade jag bytt skjorta till den rätta storfiskeskjortan ;)
Med 20 kg sutarkung som ytterligare en faktor, så var en designerad fight med en av de storstjärtspolade bottengynnarna inom räckhåll...
Ovan träden var korpen åter på plats. Återigen! Det kändes hett ikväll.

Vi mäskade på och kastade ut. Jag bestämde mig för att använda mina hemmagjorda boilies. Björn körde på Pineapple.
Utlagt och klart, sen var det bara att vänta.


Björn, koncentrerad som få


Efter någon timma sätter min baitrunner igång och jag ser linan sticka långt ut i vattnet. Vid detta laget är jag så jävla taggad och tar upp spöt och drar till. För hårt.... Minen som efterföljer var inte vacker. Okej, tänkte jag... Nästa gång, lugnt och sansat höjer vi spöt.
Sagt och gjort!
Efter ytterligare en stund drar något iväg med min hemmabakade boilie igen. Denna gång höjer jag spöt i en båge bakåt och nu sitter den. Tung som få fiskar jag haft på i mina dar. Vilken råstyrka! Efter 3 - 4 våldsamma rusningar och ett kritiskt ögonblick när den var på väg in bland näckrosor och annat skräp så kan Björn håva mitt livs första sutare.
Vilken första fisk till råga på allt! Den vägde 2350 g 
Men den är så välförtjänt efter alla pass jag lagt för denna fisk!

 
Avkrokning av min första sutare




Lyckan är total




Galet vacker skapelse




Ser aningens sur ut dock




Tillbaka till friheten




Ytterligare en får avsluta inlägget

Vi tog ju så många härliga foton jag och Björn så jag måste ju dela med mig lite mer av stämningen från kvällen igår.

Johanna... Vill du hänga med nån kväll? Grilla, spela banjo, fånga fisk och njuta av fågelkvitter?











Consider yourself invited baby ; )

Igårkväll var det SUTARPREMIÄR !!!

Äntligen var det dags att återvända till det trolska vattnet där vi haft några av mitt livs mysigaste kvällar...
Korpar i trädkronorna, fladdermöss som dyker mot våra linor, och kväkandet från Morkullan.
Det är en idyll att rymma till, i vår hektiska vardag.
En fristad där riktigt bra sällskap, eftertanke, naturromantik och Edgar Allan Poe figurerar.

Jag och Bera, som två små pojkar, upptäcker världen som den bör vara. Stillsam och full med mystik.
Denna plats är helig! 


  
Dimmig skog i änden av gräsängen

Nåväl, vi var tillbaka och nu skulle vi ta vid där vi slutade förra året. Ingen sutare för oss då. 
Den 30:e Augusti var sista försöket förra året. Förväntningarna var stora och tackel, mäsk, boilies och annat var i total oreda.


Lite ordning var det ändå kanske


Det första jag gjorde var att blanda ihop ett fint mäsk med räka och majs.  
Med ovana fingrar knåpade vi sedan ihop våra spön och kunde tillslut andas ut och sätta oss ner med spöna färdiga.
Betena i vattnet. Vi tände oss en god pipa och satte oss med en kopp kaffe och lite snacks. Som sig bör! 

 
Härligt väder och en pipa i min hand



Redo för Baitrunnervrål

Efter ett par timmar hade det inte hänt något, förutom ett litet slit i mitt spö, men det var alldeles för kort för att chansa med ett mothugg. Istället metade vi lite mört för att underhålla fiskeandan åtminstone. 


Björn tog ett par småmörtar



Även jag fick stoltsera med liten fångst

Kvällen löpte på med något enstaka "line-by" som Joel lärde oss att det så fint kallas.
Känslan var dock densamma som förra året! Vi är snart tillbaka och kör här igen! 
Vi ska ta våra första sutare, och det ska banne mig ske här!

 
To be continued...

Söndagen den 4 maj vaknade vi upp i till solsken och värmande svaga briser.
Trots att kvällen innan föreföll relativt blöt för vissa (läs mig), så var jag pigg och hoppade upp vid 7 tiden.
Tack för en trevlig kväll M & S!



Kapten rödskägg något förfriskad. En kul effekt av grimasen är den där potatisnäsan helt klart


Vi träffades nere vid kanalen vid kl. 8. Det var jag, Björn, Martin och Christian.
Joel kom farande strax efteråt med mitt utlånade kastnät. Det var en nödvändighet för att inte spilla för mycket tid på att fånga betesfisk. 

Efter ca en timma hade vi säkerligen 100 mört. Vi sorterade ut de små, och packade in hinkarna i bilen och for mot Lagan för att meta gädda. 

Det såg riktigt hett ut nere vid ån när vi packade ut grejerna och tacklade upp våra spön. 
Björn var snabb ute med grejerna och hade inom 20 minuter en fin gädda på. Precis som vi skulle landa henne, så släppte den enda krok som satt i läppen på henne. En god fightingbild får vara ett bra minne av den drygt 4 kg tunga gäddan. 



Precis inne vid land gick hon loss 

Jag passade på att testa mitt nya spö och körde lite feeder mete. Det gav gott resultat. Lyckades få upp tre olika arter varav mest brax på ca 2-3 hg. Övriga arter var mört och björkna.



Ett av Feederspöts offer. En liten brax

Även jag metade gädda, men med samma öde som för Björn, den slapp undan precis innan landning. En liten snipa på något kilo så det var ingen större förlust. Martin och Christian hade också ett par fina påslag, men det var svårt att kroka dom idag. Vi testade varierande mothuggstider, men icke. Martin framförallt missade nog 3-4 mothugg idag och jag lider med honom. Jag skulle gjort precis likadant som han gjorde, men ibland kanske det är just det som är grejen. Man tänker för mycket...
 


Snipdrillning 


Efter ett tag beslutade jag och Björn att vi skulle flytta på oss en bit. Sagt och gjort. Det dröjde knappt 10 minuter på det nya stället innan Björn återigen hade ett fint påslag på en gädda i 4-5 kg's klassen. Likaså här blev det ingen landning, utan gäddan slapp fri precis inne vid land. 
En stund senare var det ändå dags för revansch. Även om det var av mindre kaliber denna gång.


 
En kilosgädda


Plötsligt ropar Martin och Tintin efter landningsmatta och håv. Håv hade vi ingen med idag, men jag och Björn ilade genom skogen med tänger, landningsmatta och kamera. Tintin hade på en finare bit denna gång. En kul fight bjöd hon upp till och efter en stund och ett par rusningar kunde Martin assistera med landningen av dagens finaste fångst.



Christian (Tintin) med en fin gädda på 5,6 kg 100 cm


Efter detta började det dugga lite lätt och klockan hade precis passerat 15.00
Jag och Björn kände att det räckte för dagen och packade för hemfärd. Innan vi hunnit ut ur skogen ringer Martin och berättar att Tintin tagit ytterligare en gädda på 100 cm. 5,9 kg vägde denna! 2 hundraklubbare på samma dag är inte fy skam! Grattis Tintin. Hoppas vi får pryda inlägget även med denna fisk. 

Så kom den då. Det dröjde inte länge vill jag säga.



Ytterligare en 100 cm:are på 5,9 kg