The Promised Land

Igårkväll var det SUTARPREMIÄR !!!

Äntligen var det dags att återvända till det trolska vattnet där vi haft några av mitt livs mysigaste kvällar...
Korpar i trädkronorna, fladdermöss som dyker mot våra linor, och kväkandet från Morkullan.
Det är en idyll att rymma till, i vår hektiska vardag.
En fristad där riktigt bra sällskap, eftertanke, naturromantik och Edgar Allan Poe figurerar.

Jag och Bera, som två små pojkar, upptäcker världen som den bör vara. Stillsam och full med mystik.
Denna plats är helig! 


  
Dimmig skog i änden av gräsängen

Nåväl, vi var tillbaka och nu skulle vi ta vid där vi slutade förra året. Ingen sutare för oss då. 
Den 30:e Augusti var sista försöket förra året. Förväntningarna var stora och tackel, mäsk, boilies och annat var i total oreda.


Lite ordning var det ändå kanske


Det första jag gjorde var att blanda ihop ett fint mäsk med räka och majs.  
Med ovana fingrar knåpade vi sedan ihop våra spön och kunde tillslut andas ut och sätta oss ner med spöna färdiga.
Betena i vattnet. Vi tände oss en god pipa och satte oss med en kopp kaffe och lite snacks. Som sig bör! 

 
Härligt väder och en pipa i min hand



Redo för Baitrunnervrål

Efter ett par timmar hade det inte hänt något, förutom ett litet slit i mitt spö, men det var alldeles för kort för att chansa med ett mothugg. Istället metade vi lite mört för att underhålla fiskeandan åtminstone. 


Björn tog ett par småmörtar



Även jag fick stoltsera med liten fångst

Kvällen löpte på med något enstaka "line-by" som Joel lärde oss att det så fint kallas.
Känslan var dock densamma som förra året! Vi är snart tillbaka och kör här igen! 
Vi ska ta våra första sutare, och det ska banne mig ske här!

 
To be continued...