På jakt efter Färna - Chubhunting!
Igår drog vi oss ner mot Emån i jakt på Färna.
Vi startar med att feedermeta med räka, ost och korv i hopp om att en djupstående fisk skulle fatta tycke för vårt parmesandoftande ostmäsk. Kan fortfarande, efter sisådär 100 tvättar med tvål och jobbets alkoholdesinfektion urskönja doften av Italien... Brrr....
När vi så suttit och glott på spötoppar, som enbart påverkats av vinden nån timma, så knåpar vi ihop massa bergisbitar och fördelar över strömmen, för att se om Färnan fortfarande går att plocka på frilinefiske med flytbröd.
Inte ett liv... 20 minuter går och Magnus blir rastlös... som jag alltid tenderar att bli.
Vad finns bakom nästa krök osv. Finns det något spännande där borta måhända? En spännande stor sten i strömmen som kan va en grym ståndplats för en storfärna. En bit ner ser jag vår bergis och plötsligt... En kyss i vinden...
Det där kyssljudet tar mig direkt tillbaka till Norge och öringälven som slingrar genom dalen.
Igen... Kyss...
Då ser jag.
Mycket riktigt står där en hel del fisk och kalasar på brödet, i djupfåran intill kanten.
Jag älgar bort så försiktigt jag kan till vårt basecamp, där Peter sitter och skjuter brödbitar, med sin slangbella.
Slangbellan som förövrigt gav honom det inte så smickrande smeknamnet. En mäskboll på fel ställe, av en maximalt uttänjd slangbella är inte att rekommendera om den backfires så att säga...
Vi riggar upp våra spön med en ändtafs på 0,14 och beger oss ner mot åkanten för att ge frilinefisket ett försök.
Första utlägget på den vakande Färnan...
Vi missar den, men Peter kör på och driver stimmet framför sig, ner mot åkröken i den stora önskan att kroka sitt livs första Färna. Efter ett stort antal missade mothugg sitter den så äntligen. En kort kamp senare kan han glatt posera med en 49 cm Färna på 1600 g.
Fight
Mycket nöjd sportfiskare
Back you go
Turens enda fisk
En räv kikar fram.. Sugen på fisk?
Kul att se en frisk räv också som intresserade sig för vårt fiske. Peter den andre aka. Appelberg hade nog säkerligen dragit fram hagelbrakarn eller annat lämpligt skjutvapen ;) Eller?!
För övrigt kan jag ställa upp och ha en kurs för alla dumma frilinefiskare, som inte använder flugspö. Det må vara de mest inskränkta fiskare som försöker lyckas med att presentera en brödbit, på rätt plats, i ett strömmande vatten. Nä, dumt var ordet. Jag förbannade mitt glömska huvud hela vägen hem och där stod spöt och glodde på mig, retades med mig... Jag ska aldrig mer glömma att ta med dig ut sa jag.
Nästa gång tar i varje fall jag med mitt flugspö! Då hade jag lätt dragit 5 Färnor igår...
Vi startar med att feedermeta med räka, ost och korv i hopp om att en djupstående fisk skulle fatta tycke för vårt parmesandoftande ostmäsk. Kan fortfarande, efter sisådär 100 tvättar med tvål och jobbets alkoholdesinfektion urskönja doften av Italien... Brrr....
När vi så suttit och glott på spötoppar, som enbart påverkats av vinden nån timma, så knåpar vi ihop massa bergisbitar och fördelar över strömmen, för att se om Färnan fortfarande går att plocka på frilinefiske med flytbröd.
Inte ett liv... 20 minuter går och Magnus blir rastlös... som jag alltid tenderar att bli.
Vad finns bakom nästa krök osv. Finns det något spännande där borta måhända? En spännande stor sten i strömmen som kan va en grym ståndplats för en storfärna. En bit ner ser jag vår bergis och plötsligt... En kyss i vinden...
Det där kyssljudet tar mig direkt tillbaka till Norge och öringälven som slingrar genom dalen.
Igen... Kyss...
Då ser jag.
Mycket riktigt står där en hel del fisk och kalasar på brödet, i djupfåran intill kanten.
Jag älgar bort så försiktigt jag kan till vårt basecamp, där Peter sitter och skjuter brödbitar, med sin slangbella.
Slangbellan som förövrigt gav honom det inte så smickrande smeknamnet. En mäskboll på fel ställe, av en maximalt uttänjd slangbella är inte att rekommendera om den backfires så att säga...
Vi riggar upp våra spön med en ändtafs på 0,14 och beger oss ner mot åkanten för att ge frilinefisket ett försök.
Första utlägget på den vakande Färnan...
Vi missar den, men Peter kör på och driver stimmet framför sig, ner mot åkröken i den stora önskan att kroka sitt livs första Färna. Efter ett stort antal missade mothugg sitter den så äntligen. En kort kamp senare kan han glatt posera med en 49 cm Färna på 1600 g.
Fight
Mycket nöjd sportfiskare
Back you go
Turens enda fisk
En räv kikar fram.. Sugen på fisk?
Kul att se en frisk räv också som intresserade sig för vårt fiske. Peter den andre aka. Appelberg hade nog säkerligen dragit fram hagelbrakarn eller annat lämpligt skjutvapen ;) Eller?!
För övrigt kan jag ställa upp och ha en kurs för alla dumma frilinefiskare, som inte använder flugspö. Det må vara de mest inskränkta fiskare som försöker lyckas med att presentera en brödbit, på rätt plats, i ett strömmande vatten. Nä, dumt var ordet. Jag förbannade mitt glömska huvud hela vägen hem och där stod spöt och glodde på mig, retades med mig... Jag ska aldrig mer glömma att ta med dig ut sa jag.
Nästa gång tar i varje fall jag med mitt flugspö! Då hade jag lätt dragit 5 Färnor igår...
Ny art...Färna
Knep & Knåp
Idag har jag och Christian spenderat dagen i ett vårigt Emå-landskap.
Soligt, varmt och kvittrande fåglar, som påminde om att våren är här. En dag som väckte en vintrig kropp till liv igen...
Målet med resan var ändå att försöka fånga en ny art i fiskdjungeln.
Jag har länge läst om Färnan och tyckt att den verkar riktigt spännande som sportfisk.
Egentligen är vi nog ute lite tidigt, men vad gör man när man snart spricker av fiskesug?
Vi åkte runt 9.30 och traskade runt längs med Emån hela dagen i jakt på fisk.
Efter en stund hittade vi en mycket lugnare del i ån, där den delats och en avkrok gjorde att vattenföringen var mycket långsammare. Det var ganska högt vattenstånd, vilket satte ordentlig fart på vattenmassorna.
Nåväl, i lugnstryket vi hittat, lade jag ut mitt bottenmete med en räkstjärt som bete.
Efter 20 minuter ryckte det till i spötoppen. Jag satt och avnjöt en kopp kaffe och slänge omedelbart koppen åt sidan och gjorde ett mothugg. Tungt motstånd i andra änden och jag bad till högre makter att det skulle vara min första Färna.
Efter en kort men hård fight kunde Christian hjälpa till att landa en Färna, om än något sliten om bakfoten så att säga.
Delar av stjärtfenan hade fått sätta livet till, men jag var grymt nöjd med min första Färna som vägdes till 1260 g,
Färna 1260 g
Något vingklippt, men ändå fin...
Härlig dag i vårsolen
Så jevla gött väder!
Christian blev utan fisk idag, men hade eventuellt napp, då betet saknades vid hemtagning ett par gånger.
Eftersom vattenföringen var så pass hög, var det svårt att hitta lugnare partier eller bakvatten.
Nappindikationen blev då något lidande i spötopparna.
Grattis till min första Färna!