Augustisutare i nytt vatten
Igår blev det fiske igen... Ett väldigt efterlängtat pass för Peter som blivit stolt husägare till en potentiell pärla i Bankeryd.
Ja, jag var ju ute i måndags och det kändes när man återigen kröp ihop som en fällekniv i en liten 3,80.
Dags att ta fram flytringen ett par turer framöver så man kan sitta skönt.
Nytt vatten var det ja och vi siktade på sutare.
Det gick ju dessutom nästan så bra som det kan.
Jag tog en sutarhane på dryga kilot och Peter hade några avbrutna napp i samma veva. Nästan full pott!
Hann knappt placera flötet vd näckisarna innan denna gick på
Peter var redo för mothugg vid ett av de avbrutna huggen
Liten trevlig näckroshörna
Helt okej vatten att fiska i och det kommer bli ett par återbesök, men det får kanske vänta till nästa säsongs sutartider.
Thanx Pung for a lovely 3,5% peoplebeer!
Hemrullade Boilies är mitt ess i rockärmen
Vi körde två spön vardera, det ena med flötmete och det andra apterades med "The Boilie"...
Mina hemrullade boilies, som har varit helt överlägsna allt vad CCMoore, Mainline och Energy Baits kan få fram.
Vi satt ett par timmar och nån folköl fick svalka i den varma (för-)sommarkvällen.
Vi 21-tiden ljuder mitt larm med ett aggresivt, konstant illtjut rakt mot näckrosorna. Jag höjer spöt och känner en härlig tyngd i andra änden...
En tung fight senare kan Peter hjälpa till med håvning av årets första sutare för min del. En fin, hög hanfisk som gungade ner vågen till 2320g med sina 56 ståtliga cm.
Peter bytte till mina boilies med och förlorade två bullar utan någon indikation på bolt-riggen. Nackdelen med att köra nylon på hairriggen är helt klart att det är lättare att ovan händer. Har hänt mig på lakefisket innan också, åtskilliga gånger.
Eftersom Peter blev FF, så får han äta mäsk...
Fokuserad boiliekung
Premiärsutare
2320g, 56 cm (30 g från PB)
Guidade upp Martins första sutare ;)
Han tog i onsdags sin första sutare någonsin.
En övrigt seg och oaktiv kväll slutade med ett duktigt run på en feedermetad kombo av falukorv och räka.
Martin gjorde mothugg och bärgade i stort sett fisken genom näckrosor och sly.
Upp kom en grann guldbrun sutarhane som vägdes till 1900 g på pricken.
Är det någon som vet om fullmånen påverkar sutaraktiviteten negatvit?
Vi hade totalt 3 sutarnapp på 6 timmar vilket var en stor besvikelse. Jag hade kontakt med en sutare på ett flötmete med falukorv, men kände hur kroken snöpligt gled ut ur munnen när jag spände upp spöt för mothugg. Retligt!
Men som sagt! Målet med turen klarades. Martin tog sin första och var omåttligt nöjd!
Effektivt myggmedel - Radar
Sutarhane 52 cm - 1900 g
Fullmåne bakom molnen
Sutarkung
Igår var jag, Martin och Ching uppe vid sutarsjön och hade tänkt ta ett par fina tinca tinca...
Det slutade med 2-0-0 i min favör.
2 st små sutarhanar på 1880 och 1650 fick syna håven. 
1880 g och 51 cm
1650 g och 50 cm (posen bjuder jag på)
Ps. Ska försöka att inte trassla in mig i era linor nästa gång jag drillar fisk grabbar Ds.
Udda agn i sutarfrånvaro
Det blev ett par timmar vid favoritvattnet för tillfället.
Det finns få ställen som får en att koppla bort precis allt i vardagen. Det är ju ingen hemlighet att vi fiskare, tillsammans med jägare och annat skogsintresserat folk känner det där kallet som naturen ger.
Inga stadsljud, ingen störande elektronik eller graffittiklottradade fasader, som måste målas om för 30:e gången...
Bara du, skogen, djuren och ljudet av total stillhet...
Lägg därtill vissa livskvalitetshöjande ämnen, som en kopp rykande hett kaffe och en nystoppad pipa.
Då gör det inget att sutarna inte hugger...
Det är alltid bland de bästa av stunder ändå...
Men på hugget var de alltså inte denna kväll.
De är segstartade våra kära bottenfiskar. Nappen kan räknas på ena handens fingrar.
En kul grej var Björns idé att agna sitt flötmete med grodyngel, som kläckts nån vecka tidigare.
Han hade faktiskt ett napp även på detta, och jag får ge en eloge till en innovativ agnidé!
Sutarnäckor
Piercat grodyngel
Yearning for Tench!
Snart så...
Grym sutarkväll
Jag, Björn och Christian drog ut till sutarplurret redan vid 5, direkt efter jobbet.
Det var en lugn eftermiddag med värme uppåt 20 grader. Riktigt skönt!
Fisken var på G, det märktes så snart vi kommit ut. Abborren var nästan uppe på land i jakten efter småmört.
Mörten hoppade högt över ytan för att fånga de stora "Danica" sländorna...
Oftast fungerade inte första försöket, men efter ett par plask till, hade sländan blivit god kvällsmat åt en hungrig mört.
Anledningen till den tidiga ankomsten är mängden fiskare som huserar på samma plats. Två bilar kom och vände.
Vad gör väl det när annan fisk är i stöten innan sutaren vaknar till framåt kvällningen. Dessutom fanns det möjlighet att lära sig att lira gura...
Björn - Guragurun
Christian blev snabbt intresserad av abborrarnas jaktintresse denna kväll och försökte en liten stund fånga någon av de aktivt jagande predatorerna...
Hugger det ??
När det sedan började skymma kom så första pillen på våra boltriggade spön och boilies i olika smaker och kulörer.
Men det blev aldrig något riktigt run. Jag tacklade upp mitt flötmetespö och drog till med en riktig chansning. Falukorv...
Det luktar mycket och gott, kanske faller den även sutaren i smaken tänkte jag.
Ganska omgående var det något som pillade på betet när flötet lyfte från ytan...
Ett mothugg och jag möts av ett tungt gung i änden av linan. Jag ser linan skära genom näckrosor och blir fort orolig att sutaren ska gå förlorad. Men jag lyckas hålla fisken och Björn kan efter en intensiv kamp, håva den vackra skapelsen.
Sutare 2200 g 52 cm och 36 cm omkrets
Min näst största och andra sutare. Det går bra nu vill jag lova! Efter detta hade jag ytterligare två fina hugg på Vaggeryds Charks delikatess. Missade dock mothuggen och skrämde säkert iväg de sutarna. Eftersom krokningsegenskaperna inte var de bästa med en ganska stor korvbit på, tacklade jag om till majs. Klockan var drygt 9 och det var denna korta period som det var någon aktivitet. Vi fick vänta tills det blev mörkt igen innan det blev lite action.
Flötet började återigen guppa upp och lägga sig i ytan. Mothugg och nu var det igång igen. Den rusade rakt mot näckrosorna och försökte linda in sig så gott det gick i sitt trygga mörka tillhåll. Fisken kallas inte Lindare för intet?
Sutare 2150 g
Efter detta tog jag ytterligare 2 st. sutare på 2100 och 1450 g
Sutare 2100 g
Sutare 1450 g
Christian lyckades också fånga sin första sutare efter att ha blivit lagom förargad, av att inse att hans första napp var en liten mört. Men sen... Andra gången så var det bättre motstånd i spöt! Grattis till första sutaren Tintin!
Sutare 1450 g
Årets första bad var också en detalj denna kväll. Ett av mina utkast ledde rakt in i trädkronorna ovanför oss.
Det gick inte att få loss, men flötet skulle jag bara åt. Det föll ner dryga 5 meter ut från stranden. Jaha... Dags att bada tänkte jag. Men tanken räckte inte alltför långt när jag inser att jag glömde ta av mig mina strumpor.
Riktigt intelligent. Blev mysigt att gå i kängor resten av kvällen i bara fossingen...
Nybadade strumpor
Äntligen, äntligen, äntligen!!!!
Vad beror denna glada min på tro?
Igår satt den!
Vi kom fram vid 6 tiden till sjön. Det var lite varmare än föregående dag, då måndagen var kylig och molnig.
Bättre väder idag om än kyligt när solen försvann i horisonten...
På väg fram så kändes det hoppfullt. Det var helt klart ett hett beslut att ta med håv denna gång.
Dessutom hade jag bytt skjorta till den rätta storfiskeskjortan ;)
Med 20 kg sutarkung som ytterligare en faktor, så var en designerad fight med en av de storstjärtspolade bottengynnarna inom räckhåll...
Ovan träden var korpen åter på plats. Återigen! Det kändes hett ikväll.
Vi mäskade på och kastade ut. Jag bestämde mig för att använda mina hemmagjorda boilies. Björn körde på Pineapple.
Utlagt och klart, sen var det bara att vänta.
Björn, koncentrerad som få
Efter någon timma sätter min baitrunner igång och jag ser linan sticka långt ut i vattnet. Vid detta laget är jag så jävla taggad och tar upp spöt och drar till. För hårt.... Minen som efterföljer var inte vacker. Okej, tänkte jag... Nästa gång, lugnt och sansat höjer vi spöt.
Sagt och gjort!
Efter ytterligare en stund drar något iväg med min hemmabakade boilie igen. Denna gång höjer jag spöt i en båge bakåt och nu sitter den. Tung som få fiskar jag haft på i mina dar. Vilken råstyrka! Efter 3 - 4 våldsamma rusningar och ett kritiskt ögonblick när den var på väg in bland näckrosor och annat skräp så kan Björn håva mitt livs första sutare.
Vilken första fisk till råga på allt! Den vägde 2350 g
Men den är så välförtjänt efter alla pass jag lagt för denna fisk!
Avkrokning av min första sutare
Lyckan är total
Galet vacker skapelse
Ser aningens sur ut dock
Tillbaka till friheten
Ytterligare en får avsluta inlägget
Sista sutarpasset för denna säsongen???
Den 30 Augusti testade vi sutarvattnet ytterligare en gång. Vår förvåning var stor när vi kom fram och såg att alla näckrosor hade försvunnit. Tydligen var maskinen vi såg sist, ruskigt effektiv. Ett par enstaka blad sträckte sig i sin prakt och låg och guppade i ytan. De hade klarat sig undan massakern.
Vi tror att detta påverkar fisket en hel del på stället vi åker till. Sen tillkom faktorer som en plötslig temperatursänkning i både vatten och luft. Säkerligen en källa till att det inte blev någon sutarkontakt alls.
En mört fick vi, på flötmete agnat med majs, mask och maggot .
En bra chans att testa den nya undervattenssäkra kameran. 
Mört 200 g
Dessutom visade sig Augustimånen från sin mest generösa sida i kvällsmörkret. Inte helt vanligt att man blir avskuggad av månljus. Det var häftigt!
30 Augusti 2007 kl. 21.50
Förmodligen får vi vänta till nästa säsong för att ta våra första sutare. Skam den som ger sig!
Stora maskiner, regn och åter regn...
Dagen började med uppehåll och en relativt klar himmel blickade ner mot marken.
Framåt eftermiddagen kom så riktigt grå, regntunga skyar mot oss. Det såg ändå ut som om vi skulle klara oss utan regn denna kväll, då finare väder såg ut att dra sig inåt från nordväst.
Vi hade fel. Vi hade precis packat upp våra spön och ägnat en halvtimme åt en svävarfarkost, som gick bärsärkargång på näckrosorna. Våra näckrosor. Sutarnas helgedom... Detta vidunder kapade allt den rörde vid.
Nåväl tänkte vi och kastade ut ett par mäskbollar och lös majs... Då kom regnet... Ihärdigt, ovanligt blött och med två dyngsura fiskesjälar som resultat. Kan man sitta i bilen och meta frågar jag försiktigt och huttrar till.. Björn tycker att det är en ganska bra idé även om det tog emot till en början..
Det regnade tills klockan var 20.45
Då slutade det. Fisken kom igång som om någon knäppte ett finger, eller som att det plötsligt slutade regna....
Plingelingeling... Jag höjde mitt spö men det var en miss. Även Björn hade ett napp, men inte heller denna satt fast. 5 minuter kunde vi njuta av denna fisketur.. Det började återigen regna och aktiviteten avtog och dog ut.
Denna kväll var den första riktiga höstkvällen, med en temperatur på dryga 13 grader.
En stor augustimåne avslutade vår fiskekväll. Inte lätt att beskriva skönheten av detta i totalt mörker, men det var värt ett försök.
Ingen sutare denna gången heller....
Sutaren fortsätter gäcka oss....
Eller kvällen som lämnade ett eko av pliiiing i huvudet på mig och Björn (tidigare kallad Bera)......
Direkt efter jobbet möter jag upp en något stressad Björn utanför hans place. Inte vanligt må jag säga.
Trodde nästan inget i hela världen kunde förmå kasta stressformeln på han.
In och ut ur hemmet sen kom han med fullpackad fiskeutrustning inför kvällens försök på mytens fisk... Sutaren.
Klockan var närmare sju än sex när vi riggade upp våra spön vid sjökanten. Sjön var stilla och nästan meditatorisk.. Det var 18 grader varmt och ett molnskikt skymde det blå i vår atmosfär även denna sommarkväll.
Vy över sjön
Eftersom vi kör en mer genuin form av boltriggs-mete användes inga rodpods, eller liknande stulna begrepp från engelskan. Vi körde hederlig julgransbjällra! Mycket trevligt plingelipling-ljud... Förföriskt, adrenalinframkallande och mycket retro. Men kom ihåg. Genuint!!! Det är grejen!
Vi kastar ut lite mäskbollar och även lite spridd majs. Vi lutar oss tillbaks, njuter av stillheten. I samma ögonblick inser både jag och Björn att det är något som fattas. Vi sträcker oss efter varsin pipa, stoppar den högtidligt och tänder....
Vi är fundersamma och undrar hur kvällen ska gå, samtidigt ljuder det plingelingeling från en av våra spöns apterade bjällror... Ni skulle sett verkstaden som efterföljde detta ljud. Snabbt upp ur stolen, ner till spöt, trolla loss linan från pinnen, höj snabbt i ett försök till mothugg...
Inget.....
Den här tiden på året mörknar det verkligen rasande fort. Vi sitter och kikar ut mot en begynnande natt. Fladdermöss lurar våra bjällror med korta snabba anfall mot våra spända linor. Pling, pling....
En fågel envisas med att breda ut sina vingar på alldeles för begränsad yta, precis ovanför våra huvuden, i trätoppen någonstans i kontrasten mot svart.
En groda kväker till vänster i vasskanten. Vi ryser ikapp.
Sen!!!! Plingelingelingeling!! Björn reagerar på en nanosekund! Upp med spöt och där sitter den. Den gör ett par korta försök att simma utåt och Björn håller i spöt för allt vad han är värd. Sen plötsligt byter den taktik. Den simmar inåt. För mycket slaklina får denna fisk att finna vägen till frihet....
Vi kastar om, strör ut lite majs på stället kring våra beten och sätter oss. Plingelingeling!! Jag rusar upp mot mitt spö och får till ett mothugg... Ingenting.
Jag kastar återigen ut och spänner upp linan. Jag sätter mig ner i stolen och häller upp en kopp kaffe från termosen.
Vi sitter så stilla, så tysta. Ett par första-daten-svälj hörs från både min och Björns sida. Vi skrattar lätt åt vår upprymdhet! Återigen spräcker en bjällra stillheten i mörkret, denna gång på Björns spö. Han fångar upp spöt och får till ett bra mothugg! Omvänd taktik denna gång. Han drillar sutaren hårt. Jag springer efter håven Pfjong!!! Linan går av... Härvan som snurrar sig kring botten av Björns spö är för mycket för att det ska vara idé att ens göra ett ärligt försök i mörkret. Vi riggar om ett nytt spö!
5 minuter och en irriterande läskig fågel senare, börjar återigen bjällran ljuda på Björns spö.
Klockan är 21.50 och vi kämpar med fyra åldrande ögon. Vi ser knappt våra bleka händer. Jag slår på min pannlampa. Sutaren sitter fast på kroken i mindre än 5 sekunder, innan den återigen uppsöker friheten där ute i det mörka, stilla vattnet.
Plinget slutar ljuda. Vi packar ihop vår utrustning. Bilfärden hem påminner om det härliga ljudet av kontakt med fisk. Varje gupp, grop, eller tvär sväng får det att plinga i baksätet. Vi är snart tillbaka och tar vår första sutare. Hade det varit enkelt hade det inte varit lika intressant....
Det första meddelandet jag fick på morgonen efter, innehöll endast det underbara ordet Plingelingeling stavat av Björn...
Sutarkväll i Augusti
Joel och jag hade bestämt oss för att testa en bra sutarsjö denna kväll. Eftersom jag lagt några pass utan större framgång, behövde jag hjälp av ett proffs.
Vi möttes upp vid sjön runt halv åtta på kvällen och hittade en bra plats.
Dagen hade varit ovanligt fin, med sol och lätta vindar. Det såg hyfsat ut när vi packade upp våra grejer med, men molnen skymde det sista av solens strålar även denna kväll. Det blev i varje fall inte något regn.
Det var ca 17 grader varmt och en lätt kvällsbris krusade ytan.
Jag hade äran att få mitt spö tacklat av Joel med boltrigg och hairrig för en kiwiboilie som jag valde.
Mitt andra spö tacklade jag med någon form av paternoster och 3 majskorn på kroken.
Efter bara någon timme tjöt det första larmet i Joels rodpod. Han rusade fram och höjde spöt i en lugn om än bestämd takt i sitt mothugg. Där satt den!!!!
Sutarhane 1875 g (tagen på bananboilie)
Eftersom det nu bevisligen fanns fisk på området vi hade mäskat upp, så skärptes koncentrationen något.
Så plötsligt gick alarmet på mitt ena spö. Jag är nu så pass exalterad över möjlig kontakt med en sutare, att jag formligen slänger spöt rakt upp i luften och märker att linan går av i larmspringan. Frustrerad, arg och besviken på min avsaknad av kyla i detta tillfälle återstår det bara att tackla om.
Jag tacklar om och ska kasta ut, men då går linan av igen. I utkastet! Finns det något som gör mig förbannad som så här så är det för att linan går av. Lägger denna rullen åt sidan och inser att jag får dra av 50 meter lina när jag kommer hem. Joel låter mig låna ett extra spö istället.
Jag kastar återigen ut. Sätter mig ner och väntar...
Då tjuter det återigen i Joels alarm, samma bete, bananboilie. Den sitter och Joel drillar in ytterligare en fin sutare.
Jag börjar inse att jag kanske missat min fisk denna kväll och känner försiktigt på sutaren. Nu är jag i varje fall ett steg närmare en ny art.
Som stöpt i samma form vägs Joels andra sutare till 1875 g.
Vi beslutar oss efter en stunds sittande utan tecken på liv, att det är dags att bege sig hemåt.
Klockan är 23.30 och detta är inte sista gången jag besöker denna sjö. Jag ska ha en sutare!
Tack Joel för en lärorik och rolig fisketur!