The Promised Land

Ikväll var vi nere vid kanalen och fångade betesfisk så vi kan meta lite när vi känner för det.
Dessvärre blev det endast stor betesfisk till gäddan, men skam den som ger sig. Sumpen gör sin nytta och får bekänna färg under ett par dygn nu i varje fall.

Träffade en spännande Irakier som kastat kastnät halva sitt liv som fiskare där nere för 15 år sedan.
Han visade lite nya kastknep och det verkade ju faktiskt ruskigt effektivt OCH smidigt.
Paraplyfunktionen blev klart mycket bättre, vilket kan underlätta fångstkvantiteten avsevärt.

Efter detta for vi upp till en skogssjö vi tänkt testa länge efter både gädda och abborre...
Vi stod ut en knapp timma i den knottinvaderade skogsgläntan intill vassen.  Det var rent ut sagt för jävligt!
Tacka vet jag mygg... och ja... jag har varit norrut också och vet hur det kan vara när man t o m behöver springa i motvind, dra ner byxorna i ett hopp och skita snabbt som ögat, för att inte arslet skall bli gravt handikappat av alla mygg.
Man hör myggen, vet var de är, de syns till skillnad från dessa jävla mikroskopiska missgynnare.

Det blev ingen fisk denna gång. Jag längtar till Juli eller sensommaren.. Då är knotten i vart fall borta!
Förhoppningsvis är även fisken hemma då...


Tintin trodde att lyxkepsen skulle hjälpa...


Vackert var det i varje fall..

På återseende...När knotten somnat in

Så kan det vara med vissa arter antar jag. I flera år har jag sökt gösen i olika sjöar utan att någonsin komma i kontakt med någon. Visst, jag har inte gjort allt, har inte testat alla kända gösvatten, men jag har kämpat.   

Fiskekompisar har fått med mig ut på göspass hit och göspass dit. De har sagt att det inte går att misslyckas. Tills dagen jag är med i båten. Två, tre landade gösar på en sån tur kanske, men inte på mina grejer.
 
Första gången jag var i kontakt med en gös var 2005. Jag hade rott ut till ett fint ställe i Munksjön mitt i sommarnatten.

En stor shadjigg hade jag på kroken och jag körde längs med djupbranter, där det rimligtvis borde stå fisk under kvällen natten.
Ett par försiktiga pillhugg och sedan ett rejälare hugg på shadjiggen, ledde till ett mothugg. Jag tyckte inte det kändes så stort alls. När jag hade den intill båten blev jag överlycklig. Det var en gös på runt 7 hg. Tyvärr så går den loss bara sekunder innan landning.

Andra gången jag var i kontakt med gös var förra hösten, i en småländsk sjö. Jag var där över en helg tillsammans med bröderna Engstedt. Det var då jag tog mitt PB på gädda, men någon gös fick jag inte chansen att landa.
Jag hade på en där med. Runt 4 kg vägde den säkert, men ett frustrerat huvudskak en bit från båten gjorde att även den fick återvända i djupet. Min önskan simmade ifrån mig ytterligare en gång.

Så, igår... Jag och Mattias for till ett gösvatten, med siktet inställt på att fixa upp min första gös. Efter ungefär en timma sprutar baitrunnern på Mattias ena spö. Dagens första gös är på väg att få en guidad tur av båtens innehåll.

En underbart snygg gös faktiskt. Jag önskade så förbenat att det hade varit min, där jag satt likt Gollum och höll tillbaka avundsjukan. Samtidigt var jag skitglad över att det högg iaf* Det höjer moralen avsevärt.

Nästa hugg kom en halvtimma senare. Vi märker inte av det först. Mattias ena rulle har förlorat knarren och det låter som om det blåser, när det rusar ut lina. Men vi insåg snart att det var hugg där spöt stod böjt bakåt.

Det här var en mycket bättre fisk!!!

Den landas, mäts, vägs, fotograferas och återsläpps. Mattias har satt ribban för dagen.

Gös 4060 g, 77 cm

Nästa gång det hugger är det faktiskt på mitt spö. Ett mothugg och jag möts av ett grymt spöböj. Tungt, tungt i änden. Men!!! Efter bara 5 sekunder är det lika lätt i änden som det är när en spinnare modell mindre är upptacklad. Den gick förlorad, samtidigt som jag började tänka i banor som att det inte är meningen att jag ska få en gös...

Runt halv nio knarrar det till igen och lina sprutar med jämn fart ut från Mattias spö. Ett gott mothugg och nu sitter hans tredje fisk för kvällen. Ytterligare höjning av sjörekordet för hans del.

Gös 4580 g, 78 cm

Efter detta avtar aktiviteten tror vi, men det visar sig att fisken flyttat in mot branterna från frivattnet. Vi beslutar oss nämligen för att fara hemåt och vi bokade i stort sett nästa pass eftersom jag nollat. Men när vi närmar oss 7 meters branten, pillar det till ett par gånger i mitt spö, för att slutligen resultera i att även min baitrunner får bekänna färg. Det knarrade härligt i sommarkvällen må jag säga. Jag lyfter mitt spö och gör ett mothugg. Nu är det tungt och jag hoppas av hela mitt hjärta att det är en gös. Jag får arbeta hårt och länge med den tryckande fisken. Varje gång den närmar sig ytan dyker den återigen ner i djupet med ett antal härliga rusningar. Efter ungefär 5 minuter är mjölksyran på väg att ta över min stela arm, men i samma sekund kan Mattias håva mitt livs första gös!!!!

Det är för övrigt den största gös jag sett någonsin...Ett storfiskreg, En Silvergös.


Gös 6400 g, 85 cm, 48 cm omkrets



Helt sjuk känsla


Efter en liten stund simmade drömgösen tillbaka


Och så ett klassiskt avslutningscollage...

Ikväll är det upp till kamp för Sveriges landslag. Ölen är i skrivande stund öppen med kall kondens på utsidan av den gyllene burken. Idag har jag efter en idé jag haft ett tag byggt en ny sump.
De jag har byggt innan har inte varit riktigt bra.
Dels är det nästintill oundvikligt att inte få en vassa kanter i öppningen vilket i stort sett skrapar skinnet av mörtar eller andra betesfiskar.

Här kommer den nya designen. Mycket smart öppning framförallt! Tycker jag. Återstår endast att sätta någon form av flöte i mjuknätsdelen för att det inte ska trassla sig i vattnet.
Skall tillverka en mindre sump med mindre maskor för mindre betesfisk som kan användas för abborre, lake och eventuellt gös också.

Kom gärna med idéer till förbättring. Har ni gjort någon sump som fungerar bra??!








T.o.m Johanna tyckte den var fin och praktisk. Hon modellar här med den nya sumpen...

Ikväll var det dags. Jag har lovat en vän att fixa Iron Blue Dun till honom inför resan till Norge.
Nästan varje år sedan 1978, har ett gäng åkt från stan för att fresta vacker öring med torrflugor.
För visst är det en fantastisk känsla att se en öring gå upp och plocka en av ens egna torrflugor.
Man känner det liksom på sig...
Kastet känns kanon, rätt längd, linan skär ljudlöst genom luften.
Presentationen sker fem till tio meter uppströms den vakande öringens ståndplats. 
Flourcarbontafs på 0,14 eller ännu tunnare om de är riktigt petiga.
Spänningen, som uppstår sekunden innan flugan lätt flyter fram på älven mot öringen går att ta på. Det är inte längre en abstrakt förnimmelse.
Nu är det verklighet! Nu kommer öringen stiga!

Jag har valt att stanna hemma detta året för att spendera all semester ihop med min blivande hälft... Det känns underbart det med! Önskar härmed ett riktigt skitfiske till alla er som valt öringen!
Brorsan framförallt. Önskar att jag kunde hängt med och sett dig knipa ett par vackra öringar! 

Kvällens kreationer blev inte enbart Iron Blue Dun... Här kommer ett litet urval.



Halvfärdig Blue Dun


Färdig Blue Dun


Tänkt till mörten (Spindel)


Henke Special


Förtyngd RB Special


Kollektion av Iron Blue Dun 

Söndagen den 8 Juni


Braxen 1000 g


Sarven skänker glädje


Sarvfiskarn Martin


Vacker solnedgång 

Jag och Björn tog en tur till en av landets fina sjöar för att meta sarv.
På tisdagskvällen hämtade jag upp Björn och vi var nere, färdigtacklade och redo för sarven vid 9-tiden.

Det började segt, men efter en stunds gitarrlektion, kaffedrickande och mäskande dök våra flöten i omgångar.
Jag fick 2 st. mindre sarvar och Björn fick 1 lite större. Dessutom dök det upp en bonusbrax på min majstacklade krok.
 

Blodröda fenor på en liten sarv


Björn med en fin sarv


Bonusbrax på 1400 g


Avkrokning

Igår upptäckte jag att någon jävel varit och stulit min båt...
Lagom skumt var dessutom att en annan båt var placerad på dess plats...
Det är kanske en tillfällighet, men en skum sådan. De har haft 2 veckor på sig att hitta en båtplats.
Synnerligen märkligt att den hamnar just på vår plats, så kort tid efteråt. Har inte sett till de nya ägarna, men ska definitivt snacka med dom. Om inte annat kan det vara bra att veta när den kan ha försvunnit.

Lägger in lite bilder och hoppas att kanske någon av er ser den, och känner igen den. Hör av er till mig i så fall =)












Märke: Crescent

Längd: 4,30 m

Bredd: 1,60 - 2,0 m

Kännetecken:
Crescent orange färg (förhoppningsvis fortfarande) Bakdelen är omgjord och uppbyggd med träsits enligt bild. Kan inte vara fler som har samma sits där.
Hål efter, alternativt kvarsittande spöhållare i höjd med bakre sittplats.
Ankare samt åror fanns fastlåsta i båten vid tillfället. Båda delar finns med på bild...