The Promised Land

Så kan det vara med vissa arter antar jag. I flera år har jag sökt gösen i olika sjöar utan att någonsin komma i kontakt med någon. Visst, jag har inte gjort allt, har inte testat alla kända gösvatten, men jag har kämpat.   

Fiskekompisar har fått med mig ut på göspass hit och göspass dit. De har sagt att det inte går att misslyckas. Tills dagen jag är med i båten. Två, tre landade gösar på en sån tur kanske, men inte på mina grejer.
 
Första gången jag var i kontakt med en gös var 2005. Jag hade rott ut till ett fint ställe i Munksjön mitt i sommarnatten.

En stor shadjigg hade jag på kroken och jag körde längs med djupbranter, där det rimligtvis borde stå fisk under kvällen natten.
Ett par försiktiga pillhugg och sedan ett rejälare hugg på shadjiggen, ledde till ett mothugg. Jag tyckte inte det kändes så stort alls. När jag hade den intill båten blev jag överlycklig. Det var en gös på runt 7 hg. Tyvärr så går den loss bara sekunder innan landning.

Andra gången jag var i kontakt med gös var förra hösten, i en småländsk sjö. Jag var där över en helg tillsammans med bröderna Engstedt. Det var då jag tog mitt PB på gädda, men någon gös fick jag inte chansen att landa.
Jag hade på en där med. Runt 4 kg vägde den säkert, men ett frustrerat huvudskak en bit från båten gjorde att även den fick återvända i djupet. Min önskan simmade ifrån mig ytterligare en gång.

Så, igår... Jag och Mattias for till ett gösvatten, med siktet inställt på att fixa upp min första gös. Efter ungefär en timma sprutar baitrunnern på Mattias ena spö. Dagens första gös är på väg att få en guidad tur av båtens innehåll.

En underbart snygg gös faktiskt. Jag önskade så förbenat att det hade varit min, där jag satt likt Gollum och höll tillbaka avundsjukan. Samtidigt var jag skitglad över att det högg iaf* Det höjer moralen avsevärt.

Nästa hugg kom en halvtimma senare. Vi märker inte av det först. Mattias ena rulle har förlorat knarren och det låter som om det blåser, när det rusar ut lina. Men vi insåg snart att det var hugg där spöt stod böjt bakåt.

Det här var en mycket bättre fisk!!!

Den landas, mäts, vägs, fotograferas och återsläpps. Mattias har satt ribban för dagen.

Nästa gång det hugger är det faktiskt på mitt spö. Ett mothugg och jag möts av ett grymt spöböj. Tungt, tungt i änden. Men!!! Efter bara 5 sekunder är det lika lätt i änden som det är när en spinnare modell mindre är upptacklad. Den gick förlorad, samtidigt som jag började tänka i banor som att det inte är meningen att jag ska få en gös...

Runt halv nio knarrar det till igen och lina sprutar med jämn fart ut från Mattias spö. Ett gott mothugg och nu sitter hans tredje fisk för kvällen. Ytterligare höjning av sjörekordet för hans del.

Efter detta avtar aktiviteten tror vi, men det visar sig att fisken flyttat in mot branterna från frivattnet. Vi beslutar oss nämligen för att fara hemåt och vi bokade i stort sett nästa pass eftersom jag nollat. Men när vi närmar oss 7 meters branten, pillar det till ett par gånger i mitt spö, för att slutligen resultera i att även min baitrunner får bekänna färg. Det knarrade härligt i sommarkvällen må jag säga. Jag lyfter mitt spö och gör ett mothugg. Nu är det tungt och jag hoppas av hela mitt hjärta att det är en gös. Jag får arbeta hårt och länge med den tryckande fisken. Varje gång den närmar sig ytan dyker den återigen ner i djupet med ett antal härliga rusningar. Efter ungefär 5 minuter är mjölksyran på väg att ta över min stela arm, men i samma sekund kan Mattias håva mitt livs första gös!!!!

Det är för övrigt den största gös jag sett någonsin...Ett storfiskreg, En Silvergös.


Gös 6400 g, 85 cm, 48 cm omkrets



Helt sjuk känsla


Efter en liten stund simmade drömgösen tillbaka


Och så ett klassiskt avslutningscollage...