Sista passet på is 2011
Pung och jag åkte ut till kära trakter igår i jakt på gös eller gädda. Det spelade ingen roll för någon utav oss, vilken art som behagade hugga.
Isfisket som jag känner det är ganska tråkigt och ledsamt egentligen.
Trots att vi numer har uppemot 100 ispass på våra samveten, så lyckas vi aldrig träffa rätt.
Det känns lite som att fiska på den där laxen som går upp i älvarna utan att leta föda, det ger bara ryggont tillslut...
Jag vet att vi inte gör fel, men det är lätt att tro, när man läser om folk som haft 15 fäll och 11 landade på 3 timmars fiske. Det finns liksom inte på min världskarta att man gör fel 100 gånger i rad, speciellt inte när man testar nya grejer på alla pass. Varierar storlek på beten, letar upp branterna, fiskar strandnära på bara någon meters djup, hänger mörten strax under isen eller nere vid botten, agnar mörten utan något sänke alls så den får mer rörelsefrihet osv.
Kanske är felet vi gör, just det att vi är lite för ivriga. Vi har inte insett det fundamentala med ismetet - Väntan...
Som rastlösa "actioncravers" börjar vi med sänkta huvuden skrapa med foten i isen efter en timma och undrar om det inte är dags snart. Det borde hända nåt nu?!
Moloket öppnar man sedan termosen med kaffe, denna sekvens är så skrockladdad, för det är ju alltid då det händer, läser man ju... Inte ett liv, vipporna visar på sin höjd att en mört inte vill sitta fast längre, eller blir skrämd av någon potentiell jägare under ytan.
Någon får en ny laddning optimism efter kaffeintaget, och går runt och skrapar rent hålen och lockrycker i betena.
Efter ytterligare någon timma i stiltje har positioneringen av våra spön plötsligt förvandlats från rykande heta spots till helt fel spots. Vi har tappat tron.
Vi borrar ett gäng nya hål på bästa tänkbara alternativa plats och flyttar grejerna.
Ytterligare en timma går och nu har man fått i sig lite grillad korv... Det är nu det börjar byggas snögubbar och annat allmänt trams. Någon har orken och gör en kapplöpningsränna för betesmörten i den 40 cm tjocka isen, men huggen, de uteblir.
Igår var det ungefär såhär, förutom att precis innan kaffetermosen dök upp, så tog mitt larm ton. Piiiiiiiiiiiiiiiiii--iiii--iiiiiii-iiiip. Mothugg, kort fight, å upp kom en gädda på nåt kilo eller mer. Det var kul! Räddade dagen?!
Å andra sidan är det goa med ismetet att man har någon brevid som precis som jag tjatar efter öppna vatten och gröna färger i landskapet. Vi vill ha vår och sommar och guppa med flytring i jakt på efterleksgäddor!
Tack Peter för en trevlig tur trots allt!
Isfisket som jag känner det är ganska tråkigt och ledsamt egentligen.
Trots att vi numer har uppemot 100 ispass på våra samveten, så lyckas vi aldrig träffa rätt.
Det känns lite som att fiska på den där laxen som går upp i älvarna utan att leta föda, det ger bara ryggont tillslut...
Jag vet att vi inte gör fel, men det är lätt att tro, när man läser om folk som haft 15 fäll och 11 landade på 3 timmars fiske. Det finns liksom inte på min världskarta att man gör fel 100 gånger i rad, speciellt inte när man testar nya grejer på alla pass. Varierar storlek på beten, letar upp branterna, fiskar strandnära på bara någon meters djup, hänger mörten strax under isen eller nere vid botten, agnar mörten utan något sänke alls så den får mer rörelsefrihet osv.
Kanske är felet vi gör, just det att vi är lite för ivriga. Vi har inte insett det fundamentala med ismetet - Väntan...
Som rastlösa "actioncravers" börjar vi med sänkta huvuden skrapa med foten i isen efter en timma och undrar om det inte är dags snart. Det borde hända nåt nu?!
Moloket öppnar man sedan termosen med kaffe, denna sekvens är så skrockladdad, för det är ju alltid då det händer, läser man ju... Inte ett liv, vipporna visar på sin höjd att en mört inte vill sitta fast längre, eller blir skrämd av någon potentiell jägare under ytan.
Någon får en ny laddning optimism efter kaffeintaget, och går runt och skrapar rent hålen och lockrycker i betena.
Efter ytterligare någon timma i stiltje har positioneringen av våra spön plötsligt förvandlats från rykande heta spots till helt fel spots. Vi har tappat tron.
Vi borrar ett gäng nya hål på bästa tänkbara alternativa plats och flyttar grejerna.
Ytterligare en timma går och nu har man fått i sig lite grillad korv... Det är nu det börjar byggas snögubbar och annat allmänt trams. Någon har orken och gör en kapplöpningsränna för betesmörten i den 40 cm tjocka isen, men huggen, de uteblir.
Igår var det ungefär såhär, förutom att precis innan kaffetermosen dök upp, så tog mitt larm ton. Piiiiiiiiiiiiiiiiii--iiii--iiiiiii-iiiip. Mothugg, kort fight, å upp kom en gädda på nåt kilo eller mer. Det var kul! Räddade dagen?!
Å andra sidan är det goa med ismetet att man har någon brevid som precis som jag tjatar efter öppna vatten och gröna färger i landskapet. Vi vill ha vår och sommar och guppa med flytring i jakt på efterleksgäddor!
Tack Peter för en trevlig tur trots allt!
Ismetepremiär för Noelle
I söndags tog vi bilen upp till Västersjön, där Johanna passade på att ta en tur med vagnen och lillan, runt sjön.
Jag fick tillfälle att borra ett par hål i den tjocka isen (56 cm) och doppa ner ett par mörtar som jag haft med från frysfacket.
Hade ett litet stret på första spöt, där jag hängde mörten precis under iskanten. Trots lite lockryck och diverse sänk och upp-rörelse ville predatorn inte återvända.
Det var jävligt gött att sitta ute denna dag, med strålande sol och säkert 7-8 grader mitt på dagen i solen.
Det blev en korttur eftersom vi var inbokade för födelsedagskalas senare på eftermiddagen.
Men, gott att känna lite på fisket...
Lillstrumpan i sin flytoverall
Varm nyponsoppa hade Johanna fixat
Såhär fin var Noelle under flytoverallen
Jag fick tillfälle att borra ett par hål i den tjocka isen (56 cm) och doppa ner ett par mörtar som jag haft med från frysfacket.
Hade ett litet stret på första spöt, där jag hängde mörten precis under iskanten. Trots lite lockryck och diverse sänk och upp-rörelse ville predatorn inte återvända.
Det var jävligt gött att sitta ute denna dag, med strålande sol och säkert 7-8 grader mitt på dagen i solen.
Det blev en korttur eftersom vi var inbokade för födelsedagskalas senare på eftermiddagen.
Men, gott att känna lite på fisket...
Lillstrumpan i sin flytoverall
Varm nyponsoppa hade Johanna fixat
Såhär fin var Noelle under flytoverallen