Sutarkväll i Augusti
Söndagen den 19 Augusti ( Magnus dagen)
Joel och jag hade bestämt oss för att testa en bra sutarsjö denna kväll. Eftersom jag lagt några pass utan större framgång, behövde jag hjälp av ett proffs.
Vi möttes upp vid sjön runt halv åtta på kvällen och hittade en bra plats.
Dagen hade varit ovanligt fin, med sol och lätta vindar. Det såg hyfsat ut när vi packade upp våra grejer med, men molnen skymde det sista av solens strålar även denna kväll. Det blev i varje fall inte något regn.
Det var ca 17 grader varmt och en lätt kvällsbris krusade ytan.
Jag hade äran att få mitt spö tacklat av Joel med boltrigg och hairrig för en kiwiboilie som jag valde.
Mitt andra spö tacklade jag med någon form av paternoster och 3 majskorn på kroken.
Efter bara någon timme tjöt det första larmet i Joels rodpod. Han rusade fram och höjde spöt i en lugn om än bestämd takt i sitt mothugg. Där satt den!!!!
Sutarhane 1875 g (tagen på bananboilie)
Eftersom det nu bevisligen fanns fisk på området vi hade mäskat upp, så skärptes koncentrationen något.
Så plötsligt gick alarmet på mitt ena spö. Jag är nu så pass exalterad över möjlig kontakt med en sutare, att jag formligen slänger spöt rakt upp i luften och märker att linan går av i larmspringan. Frustrerad, arg och besviken på min avsaknad av kyla i detta tillfälle återstår det bara att tackla om.
Jag tacklar om och ska kasta ut, men då går linan av igen. I utkastet! Finns det något som gör mig förbannad som så här så är det för att linan går av. Lägger denna rullen åt sidan och inser att jag får dra av 50 meter lina när jag kommer hem. Joel låter mig låna ett extra spö istället.
Jag kastar återigen ut. Sätter mig ner och väntar...
Då tjuter det återigen i Joels alarm, samma bete, bananboilie. Den sitter och Joel drillar in ytterligare en fin sutare.
Jag börjar inse att jag kanske missat min fisk denna kväll och känner försiktigt på sutaren. Nu är jag i varje fall ett steg närmare en ny art.
Som stöpt i samma form vägs Joels andra sutare till 1875 g.
Vi beslutar oss efter en stunds sittande utan tecken på liv, att det är dags att bege sig hemåt.
Klockan är 23.30 och detta är inte sista gången jag besöker denna sjö. Jag ska ha en sutare!
Tack Joel för en lärorik och rolig fisketur!
Joel och jag hade bestämt oss för att testa en bra sutarsjö denna kväll. Eftersom jag lagt några pass utan större framgång, behövde jag hjälp av ett proffs.
Vi möttes upp vid sjön runt halv åtta på kvällen och hittade en bra plats.
Dagen hade varit ovanligt fin, med sol och lätta vindar. Det såg hyfsat ut när vi packade upp våra grejer med, men molnen skymde det sista av solens strålar även denna kväll. Det blev i varje fall inte något regn.
Det var ca 17 grader varmt och en lätt kvällsbris krusade ytan.
Jag hade äran att få mitt spö tacklat av Joel med boltrigg och hairrig för en kiwiboilie som jag valde.
Mitt andra spö tacklade jag med någon form av paternoster och 3 majskorn på kroken.
Efter bara någon timme tjöt det första larmet i Joels rodpod. Han rusade fram och höjde spöt i en lugn om än bestämd takt i sitt mothugg. Där satt den!!!!
Sutarhane 1875 g (tagen på bananboilie)
Eftersom det nu bevisligen fanns fisk på området vi hade mäskat upp, så skärptes koncentrationen något.
Så plötsligt gick alarmet på mitt ena spö. Jag är nu så pass exalterad över möjlig kontakt med en sutare, att jag formligen slänger spöt rakt upp i luften och märker att linan går av i larmspringan. Frustrerad, arg och besviken på min avsaknad av kyla i detta tillfälle återstår det bara att tackla om.
Jag tacklar om och ska kasta ut, men då går linan av igen. I utkastet! Finns det något som gör mig förbannad som så här så är det för att linan går av. Lägger denna rullen åt sidan och inser att jag får dra av 50 meter lina när jag kommer hem. Joel låter mig låna ett extra spö istället.
Jag kastar återigen ut. Sätter mig ner och väntar...
Då tjuter det återigen i Joels alarm, samma bete, bananboilie. Den sitter och Joel drillar in ytterligare en fin sutare.
Jag börjar inse att jag kanske missat min fisk denna kväll och känner försiktigt på sutaren. Nu är jag i varje fall ett steg närmare en ny art.
Som stöpt i samma form vägs Joels andra sutare till 1875 g.
Vi beslutar oss efter en stunds sittande utan tecken på liv, att det är dags att bege sig hemåt.
Klockan är 23.30 och detta är inte sista gången jag besöker denna sjö. Jag ska ha en sutare!
Tack Joel för en lärorik och rolig fisketur!
Kommentarer
Trackback