The Promised Land

Jag och Björn passade på att ge sutarna ett försök när arbetsdagen och andra äktenskapliga plikter var till ända.
Det blev ett par timmar vid favoritvattnet för tillfället.

Det finns få ställen som får en att koppla bort precis allt i vardagen. Det är ju ingen hemlighet att vi fiskare, tillsammans med jägare och annat skogsintresserat folk känner det där kallet som naturen ger.
Inga stadsljud, ingen störande elektronik eller graffittiklottradade fasader, som måste målas om för 30:e gången...
Bara du, skogen, djuren och ljudet av total stillhet...

Lägg därtill vissa livskvalitetshöjande ämnen, som en kopp rykande hett kaffe och en nystoppad pipa.
Då gör det inget att sutarna inte hugger...
Det är alltid bland de bästa av stunder ändå...

Men på hugget var de alltså inte denna kväll.
De är segstartade våra kära bottenfiskar. Nappen kan räknas på ena handens fingrar.
En kul grej var Björns idé att agna sitt flötmete med grodyngel, som kläckts nån vecka tidigare.
Han hade faktiskt ett napp även på detta, och jag får ge en eloge till en innovativ agnidé!



Sutarnäckor


Piercat grodyngel