The Promised Land

...har precis inletts.

I söndags var jag nere vid Vättern och tänkte fånga ett par fina Vätterharrar. 
Steg upp 05.30 och åkte till Dan som också skulle med och testa flugspöt. 
Det slutade med en alldeles för sömnig polare som inte svarade på telefon, så jag åkte själv. 

Klockan 06.40 hade jag dragit på mig vadarbyxor och bytt till 0,14 och dragit på en Danicaimitation. 
Satte mig ner i strandkanten och tog mig en första kopp kaffe och blickade ut över en lugn sjö.


 
Polarn har vaknat och undrar vad klockan är i telefon.

Under minuterna som jag hann bevaka harrvattnet så hände inget nämnvärt alls. 
Av vana vet jag att de kan vara där ändå, och vaken kan vara extremt små och smygande. 
Jag vadade ut och ställde mig med vatten en bit ovanför midjan. Väl ute brukar man höra små små vak som avslöjar denna skickliga sländjägare... De avslöjas av minimala ringar och något som kan beskrivas med ett kyssande ljud.
 

Vacker morgon med fluglinan utlagd


Efter två timmar inser jag att jag är där på fel tid och det är lika bra att packa ihop grejerna. 
Flera turer blir det definitivt innan förbudet för landfiske inträder, den 16 september, då strandnära fiske är förbjudet pga att öringen går in och uppsöker åar för lek.

Hörde att det redan går att få lake. Att de infunnit sig i åsystem och återfinns på 1,5 - 3 meters djup. 
Spännandem och säkert gött att fiska lake under humana temperaturer och ljusförhållanden... 

Jag är snart tillbaka i harrvattnet...