Abborrjakt i Kalmar Sund
Vi har gjort det förr, men denna gången var det endast abborre som gällde...
Vi skulle ta de största abborrarna någonsin i Kalmar sund!!!
Vi?... Jag, Olof och hans yngre bror Gösta. Egentligen är det väl i omvänd ordning eftersom det är bröderna som äger rätten till stället jag blivit inbjuden till...
Det hade varit en varm sommar året 2006 och den sträckte sig långt in i september. Hur skulle det vara med de randiga riddarna? Var det för tidigt. Var de fortfarande pelagiskt sökande i jakten på föda?
Frågorna var många...
Natten mellan den 21 och 22 oktober åkte jag och den yngre brodern Gösta neråt Kalmar längs slingriga vägar i djupaste småland...
Klockan närmade sig tre när vi stannade utanför en stålgrå gärdsgårdsgrind i nattljus.
Gösta törstar alltid efter en god öl, det var inte annorlunda denna tiden på dygnet. Jag var inte sen att hålla med, vem gör väl inte det efter en lång bilresa.
Vi sitter framför en värmande brasa och ljuger om riddarfighter av en annan värld, i ljuset av glödande kol.
Dagen efter ska vi hämta upp den äldre av bröderna, i centrala Kalmar. Vi funderar över ett tidigt morgonpass dessförinnan, men inser att klockan precis slagit fem....
Endast ett par timmar senare, efter något som kanske kommer i närheten av en knapp sömnperiod, möter vi upp Olof på Kalmar station.
En kaffe, en andra..... dyra koppar på pressbyrån vid stationens hjärta...
Första dagen blir det mestadels dagsfiske efter gädda på frivattnet eftersom vi inte riktigt pallar med en kvällstur...
Tror faktiskt att vi kröp i sängs redan vid åtta trots idogt gnagande från Olof..... Den utvilade versionen av abborrjägarna...
Tidig morgon 23/10 2006
Morgonen efter var vi kanske inte utvilade, men tillräckligt nära för att rynka näsan åt en djävulsk blixt från en kamera. Gösta försöker sig i varje fall på ett leende. En stor eloge denna tidiga morgon!
Olof däremot är van i fotosammanhang och ler ständigt, så fort något med en lins närmar sig...
Vi är på väg över mörka vatten där skuggor liknar sten och sten liknar vatten. Många är tillfällena då Olof svär över vår, okej kanske i stort sett endast mitt, plötsliga skrik över eventuell bottenkänning.
Vi är dock säkra i vår båt och memorerar omedvetet vägen ut till vårt förutberstämda Hot Spot
Vi agnar med mindre löja, även en och annan björkna slinker genom våra fingrar i jakt på precis rätt betesfisk. Den här känns rätt tycker jag högt och sätter kroken i munnen på den relativt stora löjan i mitt pater noster tackel.
Jag kastar ut och känner hur mitt sänke tar i botten. Jag spänner linan och känner efter att jag inte är fast i botten...
Alla tre sitter redo inför morgonens äventyr...
Ett sakta brus av vinden får min lina att vissla samtidigt som jag känner ett pillande hugg i min lina...
Var det där på riktigt? Min sömndruckna kropp riktigt suger efter nästa bevis på att det var något annat i änden på min lina.... Så kommer det... Ett nätt drag, som omöjligt åstadkommits av den smäckra löjan jag agnat med. Jag drar till. Hårt, effektivt !!!
Jag känner hur det brakar loss 25 meter bort. Drilla hårt, viskar Olof även om det låter som ett högt skrik... Jag inser att vi känt varandra väldigt länge.. Hans ord ekar i mitt huvud när jag drillar min fisk.
En stund senare sitter abborren i håven framför mina knän. Olof ler igen.... Inte i väntan på kameran denna gång!
Abborre 1200 g
Jag känner att helgen redan är räddad. Mitt förra rekord på abborre rök med hela 400 g.
I ögonvrån ser jag Olof höja sitt spö, distinkt, rakt upp mot det tidiga morgonljuset i himlen.
Hans spötopp vrider sig i tvära ryck från höger till vänster. Han har sin första fisk på! Hans ansiktsuttryck bevisar att ytterligare en stor fisk har svalt betet.
Abborre 1120 g
Många fiskar i samma storlek går förbi men nu har vi blivit övermodiga och kanske begår vi hybris när vi funderar på krigare i storlekar runt 2 kg.
Betesfisken är på väg att ta slut och den ene kände specimenfiskaren efter den andre smyger sakta förbi och frågar hur det gått för oss.
Så plötsligt, agnad med en av de 10 sista betesfiskarna så känns det ett riktigt smygpill i änden på mitt spö. Rent instinktivt drar jag spöt i en baklängesvolt och känner att NU är det större. Nu är det på riktigt. Olof vevar in och förbereder håven. Han sträcker ut teleskophåven och fångar en underbart rund, hög och randig krigare. Mina ben vägrar vara still när jag ser vad som tagit min späda björkna.
Ordet fotboll passerar min hjärna samtidigt som jag kikar ner i den fyllda håven.
Jag krokar loss den vackraste abborre jag någonsin sett och håller fram den med ett stort leende!
Abborre 1720 g
Året 2007 har endast nått till mitten av Augusti, men jag längtar redan till oktober detta år.
- Olof? Välkomnar du en gammal vän ytterligare ett år?
Vi skulle ta de största abborrarna någonsin i Kalmar sund!!!
Vi?... Jag, Olof och hans yngre bror Gösta. Egentligen är det väl i omvänd ordning eftersom det är bröderna som äger rätten till stället jag blivit inbjuden till...
Det hade varit en varm sommar året 2006 och den sträckte sig långt in i september. Hur skulle det vara med de randiga riddarna? Var det för tidigt. Var de fortfarande pelagiskt sökande i jakten på föda?
Frågorna var många...
Natten mellan den 21 och 22 oktober åkte jag och den yngre brodern Gösta neråt Kalmar längs slingriga vägar i djupaste småland...
Klockan närmade sig tre när vi stannade utanför en stålgrå gärdsgårdsgrind i nattljus.
Gösta törstar alltid efter en god öl, det var inte annorlunda denna tiden på dygnet. Jag var inte sen att hålla med, vem gör väl inte det efter en lång bilresa.
Vi sitter framför en värmande brasa och ljuger om riddarfighter av en annan värld, i ljuset av glödande kol.
Dagen efter ska vi hämta upp den äldre av bröderna, i centrala Kalmar. Vi funderar över ett tidigt morgonpass dessförinnan, men inser att klockan precis slagit fem....
Endast ett par timmar senare, efter något som kanske kommer i närheten av en knapp sömnperiod, möter vi upp Olof på Kalmar station.
En kaffe, en andra..... dyra koppar på pressbyrån vid stationens hjärta...
Första dagen blir det mestadels dagsfiske efter gädda på frivattnet eftersom vi inte riktigt pallar med en kvällstur...
Tror faktiskt att vi kröp i sängs redan vid åtta trots idogt gnagande från Olof..... Den utvilade versionen av abborrjägarna...
Tidig morgon 23/10 2006
Morgonen efter var vi kanske inte utvilade, men tillräckligt nära för att rynka näsan åt en djävulsk blixt från en kamera. Gösta försöker sig i varje fall på ett leende. En stor eloge denna tidiga morgon!
Olof däremot är van i fotosammanhang och ler ständigt, så fort något med en lins närmar sig...
Vi är på väg över mörka vatten där skuggor liknar sten och sten liknar vatten. Många är tillfällena då Olof svär över vår, okej kanske i stort sett endast mitt, plötsliga skrik över eventuell bottenkänning.
Vi är dock säkra i vår båt och memorerar omedvetet vägen ut till vårt förutberstämda Hot Spot
Vi agnar med mindre löja, även en och annan björkna slinker genom våra fingrar i jakt på precis rätt betesfisk. Den här känns rätt tycker jag högt och sätter kroken i munnen på den relativt stora löjan i mitt pater noster tackel.
Jag kastar ut och känner hur mitt sänke tar i botten. Jag spänner linan och känner efter att jag inte är fast i botten...
Alla tre sitter redo inför morgonens äventyr...
Ett sakta brus av vinden får min lina att vissla samtidigt som jag känner ett pillande hugg i min lina...
Var det där på riktigt? Min sömndruckna kropp riktigt suger efter nästa bevis på att det var något annat i änden på min lina.... Så kommer det... Ett nätt drag, som omöjligt åstadkommits av den smäckra löjan jag agnat med. Jag drar till. Hårt, effektivt !!!
Jag känner hur det brakar loss 25 meter bort. Drilla hårt, viskar Olof även om det låter som ett högt skrik... Jag inser att vi känt varandra väldigt länge.. Hans ord ekar i mitt huvud när jag drillar min fisk.
En stund senare sitter abborren i håven framför mina knän. Olof ler igen.... Inte i väntan på kameran denna gång!
Abborre 1200 g
Jag känner att helgen redan är räddad. Mitt förra rekord på abborre rök med hela 400 g.
I ögonvrån ser jag Olof höja sitt spö, distinkt, rakt upp mot det tidiga morgonljuset i himlen.
Hans spötopp vrider sig i tvära ryck från höger till vänster. Han har sin första fisk på! Hans ansiktsuttryck bevisar att ytterligare en stor fisk har svalt betet.
Abborre 1120 g
Många fiskar i samma storlek går förbi men nu har vi blivit övermodiga och kanske begår vi hybris när vi funderar på krigare i storlekar runt 2 kg.
Betesfisken är på väg att ta slut och den ene kände specimenfiskaren efter den andre smyger sakta förbi och frågar hur det gått för oss.
Så plötsligt, agnad med en av de 10 sista betesfiskarna så känns det ett riktigt smygpill i änden på mitt spö. Rent instinktivt drar jag spöt i en baklängesvolt och känner att NU är det större. Nu är det på riktigt. Olof vevar in och förbereder håven. Han sträcker ut teleskophåven och fångar en underbart rund, hög och randig krigare. Mina ben vägrar vara still när jag ser vad som tagit min späda björkna.
Ordet fotboll passerar min hjärna samtidigt som jag kikar ner i den fyllda håven.
Jag krokar loss den vackraste abborre jag någonsin sett och håller fram den med ett stort leende!
Abborre 1720 g
Året 2007 har endast nått till mitten av Augusti, men jag längtar redan till oktober detta år.
- Olof? Välkomnar du en gammal vän ytterligare ett år?
Kommentarer
Postat av: Olof
Underbart skrivet Mange! Känslan kommer tillbaka direkt. Klart jag välkomnar en gammal vän. Ska dra ut på första borrepasset för hösten (det är höst tyvärr) imorgon kväll med alma, för att känna av läget.. Rapporterar tillbaka!
Trackback